Hejsan hoppsan! Jag fick ett infall att jag skulle kika in på min gamla blogg. Senaste inlägget skrev jag för 4 år sedan. Jag scrollade ner bland minnen och känslor som jag då bar på då, och jag tittade på alla utkast jag skrivit med aldrig publicerat, vilket var ganska många. Då studerade jag till förskollärare, bodde i Piteå, var förkyld för jämnan och försökte peppa mig själv med yoga och bakning.
Det har hänt mycket sedan dess. Vi flyttade till Luleå när Oscar tagit examen från musikhögskolan och fick bo i gästlägenheten i svärföräldrarnas hus. Det var en tacksam mellanlandning där vi kunde fundera på vårt nästa steg i livet, studier, jobb, boende osv. Kort därefter kom Oscar in på Berklee college of music i Valencia, så vi flyttade till Spanien i ett år. Jag var då inne på mitt sista år på förskollärarutbildningen på distans, skrev examensarbete och praktiserade på en internationell förskola. Jag fick resa en del mellan Sverige och Spanien under detta år, eftersom tentor och vissa examinationer var tvungna att genomföras på campus. Jag fick våga resa själv, flyg, buss, tåg, taxi... i ett land jag inte kunde språket. Det finns mycket att skriva om upplevelserna det året, men mer om det sen. Sedan tog jag min examen och vi flyttade tillbaka till lägenheten i Luleå. Jag fick snart fast jobb som förskollärare i en förskoleklass där jag jobbat i snart två år nu.
I somras blev en dröm till verklighet, vi köpte vårt första hus! På de månader vi bott här har vi gjort det till vårt hem och nu lever vi här, det ljuva livet i all sin enkelhet, mitt i en helvetisk pandemi. Det var heller aldrig något man kunnat föreställa sig för fyra år sedan, en global pandemi. Att inte kunna träffa vänner, vara ute bland folk, inte resa. Inte ens umgås eller krama om sin familj. Inte kunna krama om de mest älskade för att de tillhör riskgruppen. Alltid replängds avstånd.
Nu när kvällar och helger ändå spenderas hemma i denna pandemitid kan det ju passa perfekt att börja skriva igen. Det lär bli lite husbloggande, vi har flera projekt på gång! Förmodligen blir det lite bakbloggande också, för nu har jag faktiskt gott om plats att baka loss i mitt underbara, lite skruttiga, men alldeles egna kök. Det ska bli roligt att få dokumentera mer om detta kapitel i livet, så många drömmar som tar form.
Om nu någon läser detta, vill jag önska dig en fin helg. Ta hand om er.
/Lovis
