07 oktober, 2021

Huset

Här har vi det! Vårt underbara lilla hus. När vi köpte det var det fukt i källaren och nästan ingenting hade gjorts för att hålla efter vare sig invändigt eller utvändigt på många år. Det visste vi såklart om och hade en plan. Vi började med att riva ut allt i källarrummet som var skadat. Bort med allt organiskt material som mögel kunde trivas i, ner till betongen. Vi ställde in en luftavfuktare som gjorde ett fantastiskt jobb, stor skillnad på bara någon vecka. Vi behandlade med mögelmedel och lät det stå en tid för att torka upp. Sedan fokuserade vi på sovrummen. Vi gjorde en snabb uppfräschning av tre sovrum. Rev ner tapeter, spacklade, målade väggarna, målade om element, lister och lade nya klickgolv. Vi jobbade från morgon till kväll de sista veckorna på semestern och hann flytta in precis innan jobbet började om igen. 

Sedan dess har vi sakta men säkert fortsatt renoveringen i samspel med vardagen som kräver ett lugnare snickartempo när man jobbar heltid. Det gör ingenting. För allt vi gör, stort som smått, varenda liten spik är värt något. Det genererar glädje och stolthet att få göra något i vårt hus, för oss. Det finns många planer och drömmar för huset. Musikstudio i källaren, ny altan, kök, fräscha upp bastu, tvättstuga, ateljé, gästrum, trädgård och så vidare...  Mycket roligt har vi framför oss, men det får ta sin tid. Vi trivs som det är ändå!

Nu har vi faktiskt bott här i ett år. Vad fort det gick, men det känns verkligen som hemma. Under sommaren har vi byggt ny altan och målat om gamla utemöbler. Riktigt bra blev det, men de får ett eget inlägg snart.




Härligt att bo ett stenkast från de mysiga kyrkstugorna. Jag funderar alltid på hur det var förr här, när jag promenerar kring den gamla kyrkan, stugorna, ner till hägnans frilutftsmuseeum. Man känner lite av historiens vingslag bland dessa gamla byggnader.













06 mars, 2021

4 år senare!

Hejsan hoppsan! Jag fick ett infall att jag skulle kika in på min gamla blogg. Senaste inlägget skrev jag för 4 år sedan. Jag scrollade ner bland minnen och känslor som jag då bar på då, och jag tittade på alla utkast jag skrivit med aldrig publicerat, vilket var ganska många. Då studerade jag till förskollärare, bodde i Piteå, var förkyld för jämnan och försökte peppa mig själv med yoga och bakning. 

Det har hänt mycket sedan dess. Vi flyttade till Luleå när Oscar tagit examen från musikhögskolan och fick bo i gästlägenheten i svärföräldrarnas hus. Det var en tacksam mellanlandning där vi kunde fundera på vårt nästa steg i livet, studier, jobb, boende osv. Kort därefter kom Oscar in på Berklee college of music i Valencia, så vi flyttade till Spanien i ett år. Jag var då inne på mitt sista år på förskollärarutbildningen på distans, skrev examensarbete och praktiserade på en internationell förskola. Jag fick resa en del mellan Sverige och Spanien under detta år, eftersom tentor och vissa examinationer var tvungna att genomföras på campus. Jag fick våga resa själv, flyg, buss, tåg, taxi... i ett land jag inte kunde språket. Det finns mycket att skriva om upplevelserna det året, men mer om det sen. Sedan tog jag min examen och vi flyttade tillbaka till lägenheten i Luleå. Jag fick snart fast jobb som förskollärare i en förskoleklass där jag jobbat i snart två år nu.

I somras blev en dröm till verklighet, vi köpte vårt första hus! På de månader vi bott här har vi gjort det till vårt hem och nu lever vi här, det ljuva livet i all sin enkelhet, mitt i en helvetisk pandemi. Det var heller aldrig något man kunnat föreställa sig för fyra år sedan, en global pandemi. Att inte kunna träffa vänner, vara ute bland folk, inte resa. Inte ens umgås eller krama om sin familj. Inte kunna krama om de mest älskade för att de tillhör riskgruppen. Alltid replängds avstånd.

Nu när kvällar och helger ändå spenderas hemma i denna pandemitid kan det ju passa perfekt att börja skriva igen. Det lär bli lite husbloggande, vi har flera projekt på gång! Förmodligen blir det lite bakbloggande också, för nu har jag faktiskt gott om plats att baka loss i mitt underbara, lite skruttiga, men alldeles egna kök. Det ska bli roligt att få dokumentera mer om detta kapitel i livet, så många drömmar som tar form. 

Om nu någon läser detta, vill jag önska dig en fin helg. Ta hand om er. 

/Lovis