Kålmårdens djurpark

Vi åkte på en liten husvagnssemester i slutet av sommaren, gjorde några stopp på väg ner mot Kålmårdens djurpark. I en husbil efter oss följde svärmor, svägerskan och hennes små knoppar. Kålmården var en toppenbra djurpark, med ett härligt bamseland för barnen med karuseller, teater och pannkakor. Vi hann med både sälshowen och delfinshowen under denna varma dag. Bilder på några av djuren vi såg under dagen kommer här! 

Spännande! Morbror och lille gossen spanar. 

Och så farmor hus så klart! 

En vecka i Nice

Nu var det länge sedan jag skrev, ingenting på hela sommaren. Men det har hänt så mycket att jag kände mig sugen på att dela några händelser från denna sommar, (även om jag kanske borde jobba med annat just nu). Vi åkte till Nice en vecka i juli. Jag och Oscar flög dit och möttes sedan av hans föräldrar och morföräldrar som husbilade genom Europa. Vi bodde på hotel Monsigny som låg intill gatan som gick rätt genom staden ner till havet. På var sida av vägen framför vårt hotell, stod stånd där det såldes alla typer av frukter, grönsaker och blommor. Vi hade ett litet rum med fransk balkong, och hela hotellet var nyrenoverat och mycket fräscht. En trevlig restaurang och bar fanns på bottenvåningen med uteservering, på taket fanns en terrass med utsikt och bubbelpool (denna var dock stängd då vi var där...). Det blev mycket promenerande både i de gamla och nya delarna av staden med vackra byggnader och färgglada fönsterluckor. Det blev även några turer till Antibes (där de andra campade).Vi promenerade upp på ett berg en dag, där det en gång i tiden stod ett slott vars ruiner nu fanns kvar. Vi gick i hamnar och tittade på båtar, badade i havet, åt mycket god mat och mycket god glass. En dag åkte vi till en aquapark i Antibes som var mycket trevlig. En vecka efter att vi kommit hem hände det fruktansvärda terrordådet på strandpromenaden, just där vi hade promenerat, och nog kände man sig tacksam att vi hunnit hem. Jag är så tacksam och lycklig att vi har varandra och att vi tillsammans fick njuta av en så fin plats i världen.

Och vi firade 3 år tillsammans!

Vårkänslor och yoga

Solen skiner starkt in genom fönsterna tidigt på morgonen. Den är så stark att den genom min stängda sovrumsdörr sipprar in och skapar ett nyckelhålsformat solmärke på väggen. Det är vitt och krispigt ute, gnistrande och vackert mot en blå himmel. Står jag i fönstret känner jag faktiskt solen värma. Inte undra på att man får vårkänslor. Men ibland är det inte lätt att hinna med vårkänslorna när man har mycket annat att göra. Det är också lätt att glömma bort att ta hand om sig själv. 

Min kropp sade stopp förra veckan och påminde mig om att det var dags att coola ner, med hjälp av ett migrän anfall som varade halva natten. Stressen hade som vanligt tagit över hand och gjort mig stel som en betongvägg. Därför har jag efter det yogat minst en gång om dagen, ibland två. Det börjar kännas bättre i kroppen nu, men jag har fortfarande mycket att jobba med. Jag började med ett 30 dagars program jag hittade på Youtube och är idag på dag 5! Det bästa är att göra passet på morgonen för att kicka igång kroppen, och sedan om dagen varit lång, stressig eller med mycket sittande så försöker jag göra ett avslappnande pass på kvällen.

Morgonsol i vardagsrummet.

Jag köpte tulpaner till mig själv.

Eftermiddagssol i köket.

Picknick i en snödriva

Förra helgen åkte jag och hälsade på familjen. Jag åkte först till mor och bror där vi myste på hela dagen. Nissen ville visa mig sin istappsaffär, och sitt påbörjade snöhögsbygge. Vi bestämde att vi skulle gräva ut en avsats som vi kunde sitta och fika på, på ett bra ställe där det var lite lä. När vi var klar med bygget kom mor ut med en picknickkorg och vi lade ut en filt att sitta på. Varm choklad, kaffe och kakor smaskade vi på i snöhögen. Efter en stund fick vi besök av kattflickan, som gärna skulle sitta i mitt knä som alltid, typiskt nog för att jag är den som är mest allergisk.

   

  

Distansstudent!

Jag har börjat på förskollärarprogrammet på Ltu, och är bara några veckor in i terminen. Jag läser på distans mot Luleå, så jag får åka dit på träffar några gånger per termin, 3-4 dagar i stöten. Det är spännande, utmanande och roligt. Allt är nytt. Nya människor, ny skola, nytt sätt att studera.
Första dagen var vi på plats på universitetet för inskrivning och introduktionsklass. Vi är en stor grupp på mer än 60 pers, så vi blev indelade i två klasser, samt i mindre studiegrupper. Vi fick fota oss för våra Ltu-kort, som vi kan använda väl på campus. Jag ser lika stressad ut på fotot som jag kände mig den dagen.

Alla intryck och information jag skulle ta in var överväldigande. Bara det att hitta dit, och hitta på campus, och sen att inte känna en endaste själ. Jag är enormt glad över studiegruppen. Vi är ett gäng från Piteå, Skellefteå och en från Luleå. Att ha en sådan grupp, att kunna diskutera, stötta och ta hjälp av varandra är mycket värt. Vi delar varandras "panik".

Istället för att vara på campus, har vi lektioner via internet och använder en sida där vi laddar upp uppgifter, hittar schema osv. Men det går inte alltid strålande. Systemet är nytt även för lärarna så ibland strular det med tekniken. Men de verkar vara förstående och stöttande lärare vi har.

Just nu är det många uppgifter som överlappar och löser av varandra. Flera böcker ska läsas, redovisningar betas av och ett litet rollspel är på gång. Det tar upp mycket av min tid, så det blir inte så mycket över till bloggande. Fast jag måste erkänna att det varit ett uppehåll i skrivandet redan innan jag började skolan...

Jag försöker just nu ta det lugnt och inte överanstränga mig. Jag har varit ordentligt förkyld i snart en vecka, men känner att det vänder nu. (ta i trä, peppar peppar)
Förhoppningsvis är jag frisk och har arbetat bort det mesta av veckans plugg så att jag kan åka och hälsa på familjen till helgen. Jag saknar dem massor, senast jag var hos pappa var juldagen... (De kom dock till mig kring tjugondag knut). Sedan dess har dessutom stora brodern hunnit åka till Indonesien samtidigt som det bombades (så obehagligt), och hunnit komma hem. Känns inte så dumt att få krama om honom.

Jag avslutar med att skicka ut lite kärlek. Till mitt stressiga själv, min krassliga kropp, till min stora fina familj, mina vänner som jag inte träffar så ofta och till alla fellow stressade studenter som likväl som jag, tänker på tentan som kryper närmre.
- Puss och kram, skumbanan.

Lite av kurslitteraturen till första kursen...