Mina små systrar sitter och tittar på Askungen. Hon ska äntligen på bal, iklädd vackra små glasskor, anländande i en förtrollad pumpa.
I juni 2014 gick jag på skolbalen. Jag tyckte det var självklart att gå på balen eftersom jag tänkte att det förmodligen skulle bli den enda bal jag gick på.
Jag hittade min klänning i en pytteliten bal och brud butik, med en mycket liten dam som nålade upp klänningen på mig, för att sedan sy upp den.
När jag tänker på det var det verkligen ingen perfekt bal, och den var inte riktigt vad jag förväntat mig att den skulle vara. Men jag var nöjd ändå i slutändan.
Paren samlades först enligt tradition anländande i fina ekipage, för mingel och fotografering. Sedan marscherade vi i ett lång tåg efter en trumslagare, upp igenom stan till hotellet som vi skulle äta middag på. Jag kan säga att jag ångrade att jag inte byte skor just under marschen. verkligen. Jag kan tillägga att jag med "pysslingfötter" har svårt att hitta skor som passar, särskilt finare skor med klack. Jag hade ett par svarta finskor, men eftersom de var de enda fina högklackade skor jag ägde, hade banden bakom hälen töjts ut och efter allt för många steg gled de av. Detta resulterade i att jag fick spänna fötterna för att hålla dem kvar, och den tjusiga promenaden resulterade i ganska kraftiga skavsår. Jag kunde inte bära skor resten av kvällen. Jag var dock inte den enda med ömmande fötter. Väl framme satt vi flera stycken och masserade våra fötter och delade ut plåster mellan varandra.
Jag vet inte om jag är gammalmodig men jag förknippar då en bal med dans av något slag, eller åtminstone musik. Det var mer av en middag.
Middagen var mycket god i alla fall, tre rätter och dryck till. Det var trevligt och vårt bord, som bestod av vår klass, satt längst kvar i lokalen.
Sen blev vi tvungna att åka hem och invänta att de skulle möblera om och öppna nattklubb i samma lokal. Det förväntades att man skulle byta om. Så liten svart klänning blev aktuellt på det som skulle vara James Bond-tema.
Så det blev bara ätande och promenerande i den fina balklänningen. Det var lite synd, för klänningen har ett så vackert fall och när jag rör mig i den böljar den runt fötterna likt vatten. Men vad är väl en bal på slottet? Jag hade min stiliga pojke vid min sida och var omgiven av vänner. Skolbalen var avklarad, och studenten nästa.
Men nu är det så att ett tjusigt inbjudningskort sitter på kylen. En inbjudan till en bal, en vinterbal för pojkvännens moster som fyller jämt.
Kanske kan jag övertala min kavaljer till en dans den här gången, bara för att få känna det böljande tygets rörelser till riktig, levande musik.
// En askunge
