10 december, 2014

Att vänta på ett bananskal.

Det enda vi vet är vad som har hänt förut, och vad som händer just nu. Vi kan aldrig veta var vi kommer att hamna i slutändan, eller vilka vägar vi kommer att gå på vägen dit.
Just nu går jag omkring och väntar på det där berömda bananskalet alla tycks halka på. Det som skickar oss i den riktningen vi bestämmer oss för att våga prova. Man kan säkert råka ut för flera sådana bananskal, det finns inget som säger att man bara kan bli en sak. Det finns så mycket att välja på, bara man vågar och vill.

När jag var 15 år och skulle välja gymnasielinje hade jag ingen aning om vad jag ville bli. När jag var 18 och gick ut gymnasiet hade jag fortfarande ingen aning om vad jag ville bli. När man då slängs ut i vuxenvärlden är det lätt hänt att man möts av många stängda dörrar och formaliteter. Man måste ha kontakter och arbetslivserfarenhet för att bli anställd, jo och det har man såklart massor av när man just gått ut skolan, och flyttat till ny stad, eller inte...

Jag gick in på arbetsförmedlingen när jag flyttat hemifrån, för att skriva över mig där. Kvinnan jag pratade med var mycket trevlig sånär som på en liten kommentar som jag verkligen lade märke till först när jag hade gått därifrån. Jag sa att jag studerat estetiska linjen, inriktning musik, och hon svarar lite skämtsamt och sarkastiskt något i stil med " och det valde du för att få jobb... ".
Alltså nej. Det gjorde jag inte. Hon menade säkert inget illa, men när jag tänker efter var det en förnedrande kommentar till ett personligt val som jag gjort och som jag för övrigt inte ångrar en sekund.

Jag har mött väldigt mycket fördomar mot estet, bland elever främst och även bland mina vänner som gått andra linjer. De har rätt i viss mån, några faller in på deras mallar, lever upp till deras stämplar, men långt ifrån alla. Jag är inte fördomsfri, men jag drar aldrig alla över en kam. Det kan man bara inte göra.
Jag blev dock förvånad när jag mötte detta hos en vuxen kvinna.
När jag valde gymnasieutbildning gick jag efter vad jag själv ville, vad jag var intresserad av. Jag valde den linjen främst för att utvecklas som person, och få vara den jag är utan att alla i klassen skulle sätta en stämpel på mig. Jag valde en ny start, och jag är jätteglad för det.

Jag tänker ofta tillbaka på skoltiden. Det var verkligen som att vara inne i en slags bubbla.
Den hade en slags trygghet, jag visste var jag skulle gå varje dag, vilka människor jag skulle möta och ungefär vad som skulle hända. Jag fick göra saker jag tyckte om, och var bra på. Det var inte alltid en dans på rosor förstås, vissa tider var dagarna tunga.

Sedan sprack bubblan. Vänner spreds för vinden. Alla blev mer upptagna.
Den kalla världen väntade utanför.
Dags att prova sina vingar, men vart tog vinden vägen egentligen?
Det enda som kändes säkert var familjens villkorslösa kärlek.

Jag har just nu mycket tid över på dagarna, och då hinner jag fundera en hel del. Det finns så mycket jag vill göra, och det ska bli spännande att se vilket bananskal jag halkar in på.



3 kommentarer:

  1. Bra skrivet! Du vet nog innerst inne vilka bananskal du vill kliva på. De överraskande skalen kommer i alla fall!

    SvaraRadera
  2. Så den där kvinnan på AF menade med andra ord, att det skulle ha varit lättare för dig att få jobb, om du skulle ha gått en annan teoretisk linje?
    Hmh…
    Typ Samhälls eller Humanistisk?
    Eller Teknisk?
    Hmh…
    Skulle ju inte tro det...

    Hjälpsamma och bra, men framförallt ”rätt” kontakter är ju alltid…
    Hjälpsamt!
    Släktingar eller bekanta som kan hjälpa en, är också bra att ha, när det gäller att få in foten, men om man inte har några såna som passar då?

    För att få lättare att få jobb efter gymnasiet, så skulle det nog ha krävts att du hade valt en praktisk linje, typ fordons eller nåt liknande, men inte kliver nån som gått fordons, så lätt som ingenting, bara före i kön och får det där jobbet du ville ha på ett café eller på en klädaffär.
    Och att vara grävmaskinist hade ju visserligen varit kul, men kanske inte ditt drömjobb precis.
    För att inte tala om hur svårt det är för en kvinnlig grävmaskinist, att få något jobb i den branschen.

    För att lättare få jobb, så krävs det en eftergymnasial utbildning, men det gäller väl i såna fall för alla som gått någon teoretiskt linje på gymnasiet…
    Och många av dem, kommer också att behöva gå några ytterligare kompletterande kurser för att få upp betygen, innan de kan börja på universitet eller högskola.

    Jag tycker det var bra att du gick den där linjen (trots att jag tycker det var ofantligt mycket som var skit med den), för att den gav dig så mycket glädje, men…
    … det är klart…

    Grävmaskinist…
    Wow!
    ;) (Y)

    /Simpa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Well said Simpan.
      För övrigt sa en annan person från AF "...du borde överväga att söka studielån...." Men då är det ju så fint, att man inte kan söka studielån förrän man är 20. Och oftast tas studenten vid 18-19 års ålder. Jättesmart. Efter studenten har vi att välja på att plugga eller jobba, och för att kunna plugga och inte bo hemma behövs det pengar. 1050 kr är inte mycket att leva på när hyra, mat, studiemedel och annat vi behöver i livet kostar en himla massa mer.
      :)

      Radera